Människor har i alla tider varit nyfikna på att få veta vad som händer "på andra sidan kullen". Kovach & Rosenstiel skriver att alla samhällen och alla kulturer har en gemensam uppfattning om vad nyheter är och att det är ett inbyggt behov vi har som måste tillfredställas för att vi ska känna oss säkra och trygga. De kallar det för "the awareness instinct". I dagens informationssamhälle behövervi inte törsta särskilt länge efter nyheter utan kan i en mängd olika medier med lätthet stilla vår nyfikenhet, oavsett vilken tid på dygnet det är. Svårigheten är snarare att sålla och göra bedömningar av vilken information som är värd att ta till sig. Och hur ska journalister förhålla sig till det faktum att kommersialismen i allra högsta grad påverkar riktlinjerna för hur de tillåts utöva sitt yrke?
Kovach & Rosenstiel är delvis inne på samma tankar som Nygren och Davies, när de i Elements of journalism beskriver att "journalists risk allowing their profession to disappear". De hävdar att journalisternas uppdrag måste komma från medborgarna och att deras lojalitet, utan undantag, måste ligga där. Ja, i de bästa av världar är det så det borde se ut och Kovach & Rosenstiel levererar många bra tankar om vad kärnan i journalistiken är och alltid har varit och vad som måste göras för att den fria pressen inte för alltid ska gå förlorad. Lite back to basics och sunt förnuft, liksom. "We must grasp and reclaim the theory of free press (...) independent news will be replaced by rumor and self-interested commercialism posing as news"
En av de tio punkter som de har formulerat är också att journalistikens främsta plikt är att presentera sanningen. Här blir det genast lite problematiskt. Vem bedömer vad som är sanning? Något kan vara sanning för en person men inte för en annan. Verkligheten uppfattas på många olika sätt beroende på vilka referensramar och syften granskaren har. Om amerikanska tv-kanaler för det egna folket endast sänder ut bilder av egna missiler som landar på sina tänkta strategiska mål i Irak och det rapporteras att uppdraget var lyckat och inga civila eller egna soldater har dött, ja då är ju det en sanning som majoriteten av det amerikanska folket kommer att köpa. Nyhetsrapporteringen fungerar ju som en spegel mot verkligheten och blir därmed en sanning, eller?
Det ska bli spännande att se hur detta "yrke på glid" kommer att gestalta sig i framtiden. Förändring och förnyelse av arbetssätt och spelregler behöver inte bara vara av ondo, men jag är övertygad om att vi alla har ett ansvar att sätt ner foten och påverka vem som i fortsättningen måste äga journalistikens uppdrag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sanning är i hög grad ett svårt begrepp och just "amerikanska sanningar" är extra intressanta tycker jag... Jag spenderade tre månader i Chicago år 2000 och det fick mig verkligen att reflektera över nyhetsbevakningen och hur nyheterna presenterades. Jag fattar att man inte kan rapportera ALLT som händer i hela världen, MEN det hade varit trevligt om man överhuvudtaget fått en uppfattning om att det faktiskt FINNS en värld utanför USA... Det var en rätt skrämmande upplevelse.
Författarna till boken "The Elements of Journalism" ska ha en eloge för att de faktiskt valde att ta upp en hel del exempel UTANFÖR USA. Trots detta upplevde jag boken som väldigt amerikansk, men de lyckades belysa många viktiga saker. Precis som du är inne på tycker jag det viktigaste är just att gå "back to basic" och påminna oss själva om varför vi skriver och för vem, och låta det sunda förnuftet leda oss så gott det går...
Ja, Ylva, det har nog blivit svårare att följa med i nyhetsflödet i och med de senaste årens växande överflöd av "nyheter". Visserligen är utbudet oändligt stort och man kan välja just det nyhetsområde man själv är intresserad av för att få veta mer. Men i och med detta följer också ett större ansvar på läsarna. De måste i högre grad nu än förr kunna avgöra vad som är sant och inte, vad som är propaganda eller fördold reklam och vad som är faktiska oberoende nyheter. Jag tror att de flesta inte är medvetna om detta, utan sväljer det som står utan större betänksamhet.
Sanningen är ju också ett intressant begrepp, som Jessica tar upp. Vem bestämmer vad som är sant? Men jag tror inte att just det är ett problem. En nyhet som faktiskt har inträffat, som kan bekräftas av flera oberoende källor, den är ju sann. Sen kan olika personer uppfatta den på olika sätt och därmed tycka att den är mer eller mindre påhittad. Men kan den verifieras så är den ju faktiskt sann. Jag tror att problemet mer ligger i att vissa människor bara får ta del av en del av nyheten. En sida av den så att säga. Att de inte får reda på vad, vem, var, när, hur och varför. Utan kanske bara vad, var och när. Och därmed får en ofullständigt eller i värre fall förvanskad sanning.
/Lena
Skicka en kommentar