The Elements of Journalism

Människor har i alla tider varit nyfikna på att få veta vad som händer "på andra sidan kullen". Kovach & Rosenstiel skriver att alla samhällen och alla kulturer har en gemensam uppfattning om vad nyheter är och att det är ett inbyggt behov vi har som måste tillfredställas för att vi ska känna oss säkra och trygga. De kallar det för "the awareness instinct". I dagens informationssamhälle behövervi inte törsta särskilt länge efter nyheter utan kan i en mängd olika medier med lätthet stilla vår nyfikenhet, oavsett vilken tid på dygnet det är. Svårigheten är snarare att sålla och göra bedömningar av vilken information som är värd att ta till sig. Och hur ska journalister förhålla sig till det faktum att kommersialismen i allra högsta grad påverkar riktlinjerna för hur de tillåts utöva sitt yrke?

Kovach & Rosenstiel är delvis inne på samma tankar som Nygren och Davies, när de i Elements of journalism beskriver att "journalists risk allowing their profession to disappear". De hävdar att journalisternas uppdrag måste komma från medborgarna och att deras lojalitet, utan undantag, måste ligga där. Ja, i de bästa av världar är det så det borde se ut och Kovach & Rosenstiel levererar många bra tankar om vad kärnan i journalistiken är och alltid har varit och vad som måste göras för att den fria pressen inte för alltid ska gå förlorad. Lite back to basics och sunt förnuft, liksom. "We must grasp and reclaim the theory of free press (...) independent news will be replaced by rumor and self-interested commercialism posing as news"

En av de tio punkter som de har formulerat är också att journalistikens främsta plikt är att presentera sanningen. Här blir det genast lite problematiskt. Vem bedömer vad som är sanning? Något kan vara sanning för en person men inte för en annan. Verkligheten uppfattas på många olika sätt beroende på vilka referensramar och syften granskaren har. Om amerikanska tv-kanaler för det egna folket endast sänder ut bilder av egna missiler som landar på sina tänkta strategiska mål i Irak och det rapporteras att uppdraget var lyckat och inga civila eller egna soldater har dött, ja då är ju det en sanning som majoriteten av det amerikanska folket kommer att köpa. Nyhetsrapporteringen fungerar ju som en spegel mot verkligheten och blir därmed en sanning, eller?

Det ska bli spännande att se hur detta "yrke på glid" kommer att gestalta sig i framtiden. Förändring och förnyelse av arbetssätt och spelregler behöver inte bara vara av ondo, men jag är övertygad om att vi alla har ett ansvar att sätt ner foten och påverka vem som i fortsättningen måste äga journalistikens uppdrag.

Sjuk journalistik?

Medier har fått ökad makt i samhället samtidigt som den enskilda journalistens roll har förändrats dramatiskt de senaste tio-femton åren. Journalistiken påstås vara ”sjuk” och det ska till större delen bero på den rådande marknadstyrningen. Detta är tema för böckerna ”Yrke på glid” av medieforskaren Gunnar Nygren och ”Flat Earth News” av den brittiske journalisten Nick Davies.

Nygren diskuterar bland annat avsaknaden eller urholkningen av de etiska reglerna på webben. Det här fann jag intressant eftersom jag nyligen träffat och intervjuat en webbreporter genom ett av uppdragen i den här journalistikkursen. Webbreportern bekräftade det Nygren påstår, nämligen att det råder en ständig deadline på webben och att nyheter därför ofta läggs ut snabbt och innan alla uppgifter har kollats. Det blir en pågående process där nyheter revideras och verifieras i efterhand.

Davis talar om att journalister tillbringar allt mindre tid ute på fältet och även detta stämmer med hur den här webbreporterna arbetar, även om reflektionen gäller också för andra journalister. Davis beskriver dem som fastkedjade vid sina tangentbord där de istället för att producera egna nyheter, omarbetar och återanvänder andras material. Riskerna för brist på äkthet, kvalitet, etik och moral är uppenbar.

Vad skulle då kunna göras åt problemen? Jag tycker att Davis tar upp en av de viktigaste åtgärderna själv, nämligen TID. Han anser att alla journalister, och särskilt de nya och unga, borde kräva att få mer tid till sina artiklar och reportage. Att journalister måste ställa krav för att kunna utöva sin proffession med glädje och stolthet, inte låta kommersialismen ta över helt och styra. Han ger också förslag på att en oberoende aktör regelbundet publicerar någon form av innehållsdeklaration för alla medier, där historik finns över hur många procents äkthet varje tidning, tv-och radiostation har. Bra idé! Dessa två förslag i kombination med en allmän rustning hos läsarna tror jag skulle kunna motverka att journalistiken blir ännu ”sjukare”. Läsarna har ofta mer sunt förnuft än vad som tillskrivs dem, men självklart skulle många bli bättre rustade av att vara lite mer källkritiska.